Ensamheten är din vän, grubblandes för du dig själv inom samhällets ramar.
Förkastande av dess sociala lagar och normer, saknaden av impulsivitet är oumbärlig.
Du är dömd till att leva ensamt, det svider, klorna gör stora sår i din redan vanskapta hud.

Read the rest of this entry »

Tidens ändlösa tickande
Du bara ligger där
Tankarna gestaltar sig vid fronten
Faller ur led
Somnar in

Yrselns dova ljud
Fronten tunnas ut, begränsas
Sammandragningarna pulserar
Kan inte älska

Jag ber dig
Rädslan är dig främmande
Mörkret är på väg

Tiden står stilla
Du håller mig runt halsen
Kväver, sipprar efter luft
Musiken slår till

Jag börjar bli blå
Pärlor av svett rinner
Du svarta monster
Jag känner hur du slår

Du kan bara försöka så mycket
Endast så mycket kraft
Du är förvirrad
Negativiteten förtrycker dina tankar

Du anstränger dig över förmodan
Du slåss mot falskheten
Röster skriker i förtvivlan
Allt är förgäves

Du talar dina sista ord
Din röst tynar bort ut i tomheten
Du finns där ute
Glädjen centraliseras

Gå fram, du svamlar
Det känns som himmlen
Hjärtat dunkar hårt och i otakt
svamlar och försöker få en respons

Det är det mest ointresantaste
Ändå fortsätter, vill avsluta vad du påbörjat
Ser ingen utväg, din moraliska uppfostran är som bortblåst
Hur ska jag avsluta det här Read the rest of this entry »