Har faktiskt ingen aning om, om denna artikel egentligen handlar om glädje. i många avseenden förmodar jag att den gör det. En av mina närmsta vänner blev pappa idag, han fick en son! jag kan knappt fatta det. det var nästan som igår, som den här personen ofta kom hem till mig före vi skulle gå någonstans eller dra till skolan, så klev han alltid in i mitt rum och tog en flaska parfym och gjorde sig redo för att lukta gott för stadens honor! detta var dock snart 12 år sen.
Jag är fortfarande i vad jag kallar Babylon, fick höra att Kanada på många platser i världen räknas som ett mönstersamhälle och att många strävar efter att uppnå exakt samma tillstånd som det råder här. För mig är det skratt retande, visst det måhända att de har ett bra system här, jag tycker inte det, men det anses utav många. deras system är sjukt decentraliserad att ordna upp en del ärenden du har kan ta hela dagen om du inte har en bil. vilket även räknas som ett måste här, har du inte bil så kan man mer eller mindre hälsa hem. landet/staden är byggt eller räknar med att du kör bil, gärna en stor Jeep som smutsar ner och förorenar. Samt så av vad jag har observerat så socialiserar inte folk här, det är precis som Sverige ett “hemma sittande” land där man numera socialiserar via internet och när man väl träffas och ska göra något, åker man ner downtown och konsumerar i stora mängder. Var i stadens största köpcentrum förra söndagen och det var så mycket folk där, folk shoppa något fruktansvärt. För mig var det ett kaos tillstånd som jag snabbt fick ta mig ur genom att gå och sätta mig på något fik för att dricka kaffe. Service relaterat är människor super trevliga, utöver det så är de flesta almänt otrevliga eller så existerar man bara inte för dem.
Har skaffat ett par polare här, de har alla varit trevliga och väldigt pratsamma och sagt yea vi ska hänga ut och hitta på saker! ingen av dem har hört av sig och de ggn jag har prövat ringa upp dem har de inte svarat. vilket inte förvånar mig så värst mycket, har vänner som gör precis samma sak i Sverige.
Glädjen i allt detta är att jag snart kommer åka hem! jag tänker på det varje dag, komma tillbaka till vad jag tycker är ett normalt samhälle, med ett mycket bättre rådande system där man faktiskt känner sig mer tillhörande till en gemenskap. Jag är mycket nyfiken över Kanadas självmordsstatistik, men eftersom majoriteten här verkar lurade och lyckliga över att de har fått chansen att leva här så förmodar jag att den inte är så hög. Ska dock googla runt lite när jag får tid över!
thank’s for post ,great web site