Poesi | söndag 12 februari 2006
Gå fram, du svamlar
Det känns som himmlen
Hjärtat dunkar hårt och i otakt
svamlar och försöker få en respons
Det är det mest ointresantaste
Ändå fortsätter, vill avsluta vad du påbörjat
Ser ingen utväg, din moraliska uppfostran är som bortblåst
Hur ska jag avsluta det här
ljusets partiklar träffar, samt den vidriga stanken
avsky vad som håller på att hända
Ändå fortsätter det, vet inte vad som händer
Allt går så fort, lägg ner
Byt och känn glädjen av okänd mark
rädslan försvinner
Det är bara sanningen
Inget kan hända
Drogerna sipprar ur kroppen, vakna till liv
Sömnens kraft mjölkar ur de sissta dropparna
Allt blir svart!
Lyckan är dig framstående.
Leave a Reply
Main Menu
Categories
Our Partners
Archives
Meta
Syndication